av Videon finns efter texten.
Det här är den första av tre korta filmer där vi går igenom hur utredning och diagnossättning av fibromyalgi går till. Första steget är att utesluta andra bakomliggande sjukdomar och fördjupad anamnes.
Jag heter Andreas Persson och är fysioterapeut och specialist på smärta och smärtrehabilitering. Det jag säger i filmen finns i textform tillsammans med referenser till den vetenskapliga litteratur som det är baserat på. Länk finns i beskrivningen.
Den vanligaste anledningen till att utreda en person för fibromyalgi är att personen utvecklat långvarig smärta. Det finns lite olika definitioner på långvarig smärta men det betyder oftast att man har haft ont i mer än tre månader. (1) Om det finns en tydlig koppling mellan smärtan och en skada eller inflammation som till exempel att man brutit ett ben eller har artros i knät, vilket gör att leden svullnar upp, så behöver man ofta inte göra någon vidare utredning.
Men om det gör ont på ställen där det inte finns någon skada eller inflammation eller om det fortsätter göra ont i ett område där man haft en skada eller inflammation som borde läkt ut så kan man börja misstänka andra anledningar till att det gör ont, vilket motiverar vidare utredning. En annan sak som gör att sjukvårdspersonal ofta börjar misstänka fibromyalgi är att den drabbade har ont i många olika områden i kroppen.
Första steget i en fibromyalgi-utredning är att utesluta andra bakomliggande sjukdomar. Jag vill poängtera hur viktigt detta steg är, eftersom det finns många sjukdomar och hälsotillstånd som kan ge långvarig smärta och liknande symtom som vid fibromyalgi. Dessa tillstånd är ofta behandlingsbara vilket kan göra att den drabbade blir symtomfri. Uteslutning av bakomliggande sjukdomar ska alltid göras av en läkare. Oftast är det läkaren på din vårdcentral som gör detta.
Läkaren brukar göra en fysisk undersökning där hon bland annat undersöker om den drabbade har svullna leder eller andra tecken på sjukdom. Ofta ingår en neurologisk undersökning där läkaren testar om det finns något som antyder neurologisk sjukdom eller tumör i hjärnan eller ryggmärgen.
Blodprov och ibland även urinprov tas där man bland annat testar om det finns tecken på inflammation i kroppen, avvikande nivåer av hormoner, immunrelaterade molekyler, mineraler och vitaminer med mera.
Ibland, men inte alltid ingår bilddiagnostisk utredning såsom tex. Magnetkameraundersökning av det smärtande området eller ett område som man tror orsakar smärtan.
Ibland är det även nödvändigt med remiss till en annan specialistläkare som till exempel en neurolog eller reumatolog. Detta görs ofta om det finns tecken på att den drabbade har en annan underliggande sjukdom men där den remitterande läkaren inte är säker.
När man har gått igenom första steget och uteslutit tecken på annan bakomliggande sjukdom så går man vidare med en fördjupad anamnes för att få mer information om den drabbade och symtomen.
Anamnes är samma sak som intervju och den görs ofta av en läkare, men kan även utföras av annan sjukvårdspersonal som till exempel en sjuksköterska, fysioterapeut eller arbetsterapeut. Ofta börjar terapeuten med generella frågor som vad man arbetar med, om man har familj och vad man gör på fritiden.
Hälsovanor som alkohol, tobak och fysisk aktivitet ,samt om man upplever sig stressad och hur man sover brukar också tas upp i anamnesen. Du kanske undrar vad detta har med smärtan att göra. Ibland finns faktorer inom dessa områden som kan påverka risken att utveckla långvarig smärta och förmågan att hantera livet när man lever med ett långvarigt smärttillstånd.
Anamnesen innehåller även mer specifika frågor om smärtan. Ofta får man göra en smärtteckning som visar var det gör ont. Man får berätta hur länge man haft ont. Vad som förvärrar smärtan och vad som lindrar den. Om det finns något mönster över tid, till exempel om värken blivit värre sedan den startade och om det finns något återkommande mönster av smärtintensiteten över dygnet.
Sjukvårdspersonalen frågar även om andra symtom såsom domningar, muskelsvaghet, svullnad, känslighet för andra sensoriska intryck såsom ljud, ljus och dofter. För mer information vanliga symtom vid fibromyalgi, kolla gärna in min film om de nio vanligaste symtomen vid fibromyalgi.
En essentiell del i utredningen är testerna enligt diagnoskriterierna. Detta är lite mer komplicerat än det låter eftersom det finns olika kriterier. De mest använda och accepterade diagnoskriterierna kom 1990 och utvecklades av American college of Rheumatology. (2) Ofta refereras dessa till som ACR 1990-kriterierna. I ACR-1990 kriterierna ingår test av ömma punkter, vilket inte ingår i de nyare kriterierna.
American college of Rheumatology har kommit ut med nya diagnoskriterier 2010 (3) som sedan har reviderats 2016.(4) I nya kriterierna ingår inga fysiska tester. De fokuserar istället på utbredningen av smärtan och hur många och hur kraftiga de andra relaterade symtomen är.
De senare diagnoskriterierna har inte blivit accepterade av en del som arbetar inom sjukvården, till stora delar eftersom det inte ingår något fysiskt test. Därför använder många fortfarande kriterierna från 1990. Min rekommendation är att använda både kriterierna från 1990 och de från 2016. Då får man både de fysiska testet av det ömma punkterna från 1990-kriterierna och man får mer heltäckande bild av de andra relaterade symtomen genom kriterierna från 2016.
I nästa film kommer vi titta närmare på kriterierna från 2016 och i den tredje och sista filmen kommer vi gå igenom ACR-1990 kriterierna.
Referenser
1. Mills SEE, Nicolson KP, Smith BH. Chronic pain: a review of its epidemiology and associated factors in population-based studies. Br J Anaesth. 2019;123(2):e273-83.
2. Wolfe F, Smythe HA, Yunus MB, Bennett RM, Bombardier C, Goldenberg DL, et al. The American College of Rheumatology 1990 Criteria for the Classification of Fibromyalgia. Report of the Multicenter Criteria Committee. Arthritis Rheum. 1990;33(2):160-72.
3. Wolfe F, Clauw DJ, Fitzcharles MA, Goldenberg DL, Häuser W, Katz RS, et al. J Rheumatol. 2011;38(6);1113-22.
4. Wolfe F, Clauw DJ, Fitzcharles MA, Goldenberg DL, Häuser W, Katz RL, et al. 2016 Revisions to the 2010/2011 fibromyalgia diagnostic criteria. Semin Arthritis Rheum. 2016;46(3):319-29
